Simulator för färgblindhet

Så använder du simulatorn för färgblindhet

1. Släpp en bild i släppytan eller klicka på den för att välja en fil (JPG, PNG, WebP, GIF …). Du kan också klicka på Använd en exempelbild för att läsa in ett testdiagram med nyanser och färgpar som lätt förväxlas.
2. Välj Typ av färgseendedefekt: Protanopi, Deuteranopi, Tritanopi, deras mildare former Protanomali, Deuteranomali och Tritanomali, eller Akromatopsi.
3. För de tre anomala typerna ställer du in Grad från 10 % till 90 %.
4. Välj Visning: Sida vid sida visar originalet och den simulerade bilden bredvid varandra; Skjutreglage lägger dem ovanpå varandra så att du kan dra delningslinjen över bilden.
5. Klicka på Ladda ner simulerad bild för att spara resultatet som PNG.

Bilden lämnar aldrig din enhet: den läses och bearbetas i din webbläsare. Mycket stora bilder förminskas till 1 600 pixlar på den längsta sidan för att simuleringen ska gå snabbt.

Typer av färgblindhet

Normalt färgseende bygger på tre sorters tappar som är känsliga för långa (L, ”röda”), mellanlånga (M, ”gröna”) och korta (S, ”blå”) våglängder.

• Protanopi och protanomali: L-tapparna saknas eller är förskjutna. Rött ser mörkare ut och förväxlas med grönt och brunt. Ungefär 1 % av männen har vardera formen.
• Deuteranopi och deuteranomali: M-tapparna saknas eller är förskjutna. Deuteranomali är den i särklass vanligaste defekten och drabbar ungefär 5 % av män med europeiskt ursprung; rött, orange, gult och grönt blir svåra att skilja åt.
• Tritanopi och tritanomali: S-tapparna är påverkade. Blått och grönt, liksom gult och rosa, blandas ihop. Det är ovanligt (långt under 0,1 %) och drabbar män och kvinnor lika ofta.
• Akromatopsi (stavmonokromasi): inga fungerande tappar, så världen ses i gråskala, ofta med ljuskänslighet. Det drabbar ungefär 1 person av 30 000. Simuleringen visar bara bildens luminans.

Sammantaget har ungefär 1 man av 12 och 1 kvinna av 200 någon form av rödgrön färgseendedefekt.

Så fungerar simuleringen

Verktyget använder den fysiologiskt baserade modellen av Machado, Oliveira och Fernandes (2009), ”A Physiologically-based Model for Simulation of Color Vision Deficiency”, IEEE Transactions on Visualization and Computer Graphics 15(6). Författarna publicerade en 3 × 3-matris per defekt och per grad från 0 till 1 i steg om 0,1; verktyget använder graden 1 för ”-opi”-typerna och interpolerar mellan de publicerade stegen för de anomala typerna.

Matriserna är definierade för linjär RGB. Varje pixel avkodas därför från sRGB till linjärt ljus, multipliceras med matrisen, begränsas och kodas tillbaka till sRGB. Om matriserna används direkt på gammakodade värden, som många snabbfilter gör, blir rött alldeles för mörkt. Akromatopsi använder standardvikterna för sRGB-luminans (0,2126, 0,7152, 0,0722).

En simulering är en uppskattning. Verkligt färgseende varierar från person till person, och en skärm kan inte visa exakt vad någon annan uppfattar. Använd den för att hitta problem och bekräfta sedan med riktiga användare när du kan.

Tips för design som fungerar för färgblinda

• Förlita dig aldrig enbart på färg: lägg till etiketter, ikoner, mönster eller understrykningar.
• Undvik röd/grön för bra/dåligt-lägen; blå/orange är mycket säkrare.
• Håll en tydlig skillnad i ljushet mellan färger som måste kunna skiljas åt. Kontrollera med Akromatopsi: om två ytor ser ut som samma grå kommer många att få svårt.
• Testa diagram, kartor, statusmärken och felmeddelanden i formulär, inte bara foton.