Spektrumanalysator för ljud

Så använder du spektrumanalysatorn

1. Tryck på Starta mikrofonen och tillåt åtkomst när webbläsaren frågar. Spektrumet börjar röra sig så fort ljud kommer in.
2. För att i stället analysera en inspelning släpper du en ljudfil på släppytan (MP3, WAV, OGG, FLAC…) och trycker på Spela filen. Du hör filen medan den analyseras.
3. Välj Visning: Staplar, Linje eller Spektrogram (vattenfall), som rullar från höger till vänster och visar hur spektrumet förändras över tid.
4. Välj Frekvensaxel: Logaritmisk (så som örat hör, varje oktav tar lika stor bredd överallt) eller Linjär (lika många hertz per pixel, praktiskt för övertoner och höga frekvenser).
5. Justera FFT-storlek och Utjämning för att väga detaljrikedom mot stabilitet (se nedan).
6. Tryck på Frys för att hålla kvar den aktuella bilden och läsa av den i lugn och ro, och sedan på Fortsätt. Stoppa släpper mikrofonen och stänger ljudmotorn.

Värdena under grafen visar Toppfrekvens (den starkaste komponenten över 20 Hz), Närmaste ton med avvikelsen i cent (A4 = 440 Hz), Toppnivå och analysens Upplösning.

Vad analysatorn visar

En spektrumanalysator delar upp ett ljud i dess frekvenser med en snabb fouriertransform (FFT). Varje block av samplingar blir en lista med ”bins”, och bin k ligger på k × samplingsfrekvens ÷ FFT-storlek hertz. Höjden på varje stapel är energin i det bandet, i decibel i förhållande till digital fullskala. Webbläsaren använder ett Blackman-fönster före FFT:n, så en ren sinusvåg på full nivå visar ungefär −14 dB i stället för 0 dB: värdena används bäst för att jämföra frekvenser med varandra, inte som en absolut ljudnivåmätare.

Toppfrekvensen förfinas mellan två bins med parabolisk interpolation, så den är mer exakt än bin-avståndet ensamt. Den visar den starkaste komponenten, som oftast, men inte alltid, är tonen du hör: på en låg baston eller en röst kan andra övertonen vara starkare än grundtonen.

FFT-storlek, upplösning och utjämning

FFT-storlek bestämmer frekvensupplösningen: vid 48 kHz ger 2048 punkter ungefär 23 Hz per bin, 8192 ger 5,9 Hz och 32768 ger 1,5 Hz. En större FFT skiljer bättre på närliggande frekvenser och låga toner, men behöver en längre ljudsnutt (32768 samplingar är ungefär 0,7 s) och reagerar därför långsammare på snabba förändringar. För tal och trummor fungerar 1024 till 4096 bra; för stämning, bastoner eller för att leta brum använder du 16384 eller mer.

Utjämning tar medelvärdet av varje bildruta och de föregående. Vid 0 ser du varje fladder; runt 0,8 är visningen lugn och lättare att läsa. Spektrogrammet använder samma data, med färger från svart (tyst) via lila och rött till gult och vitt (starkt).

Praktiska användningsområden

• Hitta nätbrum (50 eller 60 Hz och dess övertoner) eller en tjutande jordslinga.
• Se vilka frekvenser ett instrument, en röst eller en rumsresonans framhäver innan du rör equalizern.
• Testa en högtalare eller hörlurar med ett svep från en tongenerator och leta efter dippar och toppar.
• Se var en MP3-fil skär av: många kodningar med låg bithastighet slutar runt 16 kHz.